Ibland står tiden helt stilla,men plöstligt rinner den iväg.Steget mellan förväntan och förtvivlan,är allt för kort.Man faller utan nåd,men vänjer sig tillslut.Genom att inte resa någonstans,genom att resa härifrån
punkt
Kommentarer
Postat av: emma :D
neeej! den där dikten skulle ju jag lägga ut :( (L)
Trackback
